Det kändes som om inget tände till. Annat än möjligtvis i Almedalsparken där nyligen tillträdda partiledaren för Kristdemokraterna, Ebba Busch Thor, premiärtalade. Det var inte ett brandtal. Hon är en van och duktig politiker som dessvärre i sina utspel närmar sig ett parti som i år inte gjorde lika mycket väsen av sig som förra, Sverigedemokraterna.
Brandtalet stod Annie Lööf för redan unders Centerns dag på första söndagen i Almedalen. Det låter närmast bibliskt, första söndagen i Almedalen, och det är en allt mer tilltagande konservativ och familjeorienterad vridning vi får bevittna hos oppositionspartierna, och då främst hos KD och sommarflörten SD. Annie Lööfs tal vittnade om vem av partiledarna som gör anspråk på rollen om Alliansens ledarskap. Innan Anna Kindberg Batras tillträde, i vakuumet efter Reinfeldt och Borg, var Annie dess självutnämnda ledare. Hon har varit ovanlig tyst sedan Moderaterna fick ny ledning i februari, men nu vet vi.
SD kämpar med att storstäda land och rike runt inom partiet och nynazisterna från förra året är ett minne blott. Istället var hoppborgarna välfyllda under onsdagen och de befäste sin roll som högerparti. Kasselstrand & Co, som mist förtroendet från SD att leda ungdomsförbundet, syntes dock smyga runt under veckan.
Så var höll regeringspartierna hus? Socialdemokraterna? Palmedalen? Givet Statsministerns bakgrund hade för all del facket en stark närvaro. Att kapitalet ändå överglänste staten rådde det inget tvivel om. Det var heller ingen jätteöverraskning att de stora valårspenslarna från ifjol skulle bytas mot de mer detaljerade innovations- och digitaliseringspenslarna av i år.
Kan det vara så att den sittande regeringen var rusiga av att ha fått regera med egen budget för första gången sedan regeringsbildningen och att S haft en lyckad kongress ytterligare två veckor dessförinnan, och därför inte var fullt så peppade på veckan i Visby?
I den svenska partsmodellen ska staten och kapitalet och de samlade parterna vara på goda termer med varandra, för att skapa schyssta villkor och tillväxt tillsammans. Näringslivet har enligt en undersökning som Dagens Industri gjort försvinnande litet förtroende för Stefan Löfven och regeringen. Industrikanslern skämtades det friskt om under förra veckan och företagen väntar med spänning på nyindustrialiseringen.
Vore det inte för decemberöverenskommelsen hade Löfven mycket väl kunnat vara arbetslös nu. Enligt opinionssiffrorna är säkerheten kring regeringens arbetssituation låg nu och det hela känns otäckt likt den arbetssituation många ungdomar och unga vuxna hade under arbetslinjen.
Då är det tur att SSU tar upp kampen och det var just deras ordförande Ellinor Eriksson som vann den omtalade robotmatch bland ungdomspartier som anordnades av Industrin tar matchen. Det krävs tydlighet och riktning i svensk politik, och tydligare än att sopa banan med KDU:s ordförande Sara Skyttedals robot, och precis som i huvudförbundets fall, tilltagande populism och flörtande med SD, kan det knappast bli.
 
Dan Wergelius
Public affairs-konsult, Geelmuyden Kiese