Det engelska folket har talat. Storbritannien lämnar EU. Men som britterna säger, first things first: nu behöver Storbritannien hitta och enas om en modell för hur deras relation med övriga EU-länder ska se ut i framtiden. En utmaning så gott som någon, då man under en period på två år, ska förhandla om utträde ur EU samtidigt som man behöver få nya samarbetsavtal på plats. Över en natt har Storbritannien status inom EU förändrats och man är nu utestängda från alla beslutande organ inom EU, även om landet lyder under samma lagar som tidigare, med samma rättigheter och förpliktelser. Om allt går som planerat kommer det nya samarbetsavtalet börja gälla tidigast i mitten av 2019.
Det har spekulerats från många håll om hur Storbritanniens framtid kommer se ut. Generellt kan man säga att de har fyra möjliga samarbetsavtal att välja mellan. 1) Kolonimodellen (EES-medlemskap), 2) Schweiziska modellen, 3) Handelsmodell à la Kanada, eller 4) Turkiska modellen.
Till att börja med, det skulle vara ödets ironi om en av historiens största kolonialmakter själv skulle bli en koloni inom EU, som EES-medlem. Kolonimodellen, eller ett EES-medlemskap, innebär att Storbritannien lyder under EUs lagar och regler, men ger inte tillgång till de beslutande organen inom EU. Avtalet är så gott som heltäckande, bortsett från jordbruks- och fiskesektorn som inte ingår i avtalet. Idag har Norge, Island och Lichtenstein EES-avtal med EU. The Economist och andra ledande Brexit-debattörer är starka förespråkare för ett EES-avtal, då det enligt dem är det avtal som skulle skapa mest förutsägbarhet för Storbritanniens företag och trygghet för investerare.
Den schweiziska modellen skulle istället innebära att Storbritannien arbetar fram bilaterala avtal inom olika sektorer. Schweiz som inte ingår i EES, har över 120 enskilda avtal med EU. De sammanlagda avtalen är lika omfattande, och mer tungrodda, men förpliktigar inte Schweiz till lika mycket som ett fullvärdigt EES-avtal gör. Det innebär begränsad tillgång till EUs inre marknad, men fri rörlighet för människor mellan EU och Schweiz. Den schweiziska modellen passar bra för länder med begränsad export inom några få områden. För en så omfattande ekonomi som Storbritannien innebär det dock stora hinder. Framförallt den begränsade tillgången till handel med tjänster, skulle vara negativ för Storbritannien, då 80 procent av den brittiska ekonomin utgörs av tjänstesektorn.
En handelsmodell liknande den som Kanada har bygger på rättsliga principer från Världshandelsorganisationen WTO, och förpliktigar medlemsländerna till att fasa ut importavgifter på alla industriprodukter och på de flesta jordbruksprodukter. Avtalet skulle ge en begränsad tillgång till EUs inre marknad, men ett viktigt skäl till att man ändå skulle välja en handelsmodell liknande Kanadas är för att kunna implementera ett liknande poängbaserat-system för att begränsa arbetskraftsinvandring som Kanada, något som Brexit-anhängarna är positiva till.
Till sist, har vi den turkiska modellen, som kanske också är den minst troliga vägen för Storbritannien att gå. Turkiet är en del av EUs tullunion och EUs sjätte största handelspartner. Turkiets avtal gäller dock enbart varor, och ger ingen tillgång till tjänster, jordbruksprodukter eller offentliga upphandlingar. Det skulle bli extremt svårt för Storbritannien att följa den turkiska modellen. Dels på grund av den tidigare nämnda brittiska tjänsteexporten, dels på grund av att man öppnar sin egen marknad för EU-länderna utan få samma tillgång till EUs marknad.
Vilken av modellerna man enas om blir spännande att följa. Förhandlingarna kommer bli hårda framförallt inom energi-, klimat- och miljösektorn och jordbruks- och fiskesektorn. Samtidigt har EU gett klara besked till Storbritannien – om ni vill ha full tillgång till EUs inre marknad måste Storbritannien acceptera fri arbetskraftsinvandring från EU och EES. Vilket inte blir helt enkelt att komma överens om då det var en av de avgörande orsakerna till varför Brexit-sidan vann.
Läs hela GK Bryssels rapport om Brexit här, inklusive analys av vad utträdet kan betyda för flera viktiga näringslivssektorer och politikområden.