Det har nu gått nästan en månad sedan jag först klev in i hissen på Kornhamnstorg och med en småsvettig hand tryckte på knappen som skulle ta mig upp till våning tre. Sekunderna som jag färdades uppåt kändes som minuter men alltsedan hissdörren öppnades är det snarare tvärtom – dagarna har känts som minuter.
Efter att ha färdigställt mina studier i kommunikationsvetenskap hade jag målet att testa på arbetet på byrå och livet som konsult. Jag triggades av tanken på tempo, variation och kreativitet och siktet var sedan stadigt inställt på den röda pricken i mitten av måltavlan som utgjordes av två bokstäver – G och K. Under sommaren hade jag försökt föreställa mig hur det skulle vara; vilka arbetsuppgifter jag skulle tilldelas, hur en vardag på Geelmuyden Kiese skulle se ut, hur man ens uttalar Geelmuyden Kiese och vilka människor jag skulle jobba med. Efter första dagen på praktiken var frågetecknen uträtade. Glada ansikten som uttryckte att de längtat till dagen då jag skulle börja sköljde bort nervositeten och svaren på frågorna utkristalliserade sig undan för undan.
Jag vet inte hur många gånger under den första veckan som vänner ställde mig den klassiska sportjournalistfrågan ”Hur känns det?”. Mitt svar har varje gång varit en lång rad adjektiv och beskrivningar av olika känslostämningar för att på bästa sätt kunna återge mina första intryck av praktikperioden.
Här är aldrig den ena dagen den andra lik, bortsett vyn över Riddarfjärden från mitt fönster som mer än gärna får vara för evigt. Ena dagen har jag följt upp pressmeddelanden, gjort medielistor och mediebevakning för att nästa dag sammanställa rapporter, packa samplingar till bloggare och gjort research på områden som jag knappt visste fanns. Jag kommer ihåg att jag vid minst ett tillfälle önskat mig en andra upplaga av min egen hjärna; en som jag kunde byta ut, ladda om och sätta på standby för att sedan kunna sätta i igen. Denna känsla är en tydlig indikation på att en praktikplats hos GK är precis som det jag triggades av när jag sökte platsen; tempofylld och varierad.
Likt en Scotchbrite-svamp får jag som praktikant suga i mig kunskap från proffsiga och kreativa kollegor och även lära mig om deras hantverk. I en snabbt omväxlande och spännande miljö får jag här chansen att beväpna mig med PR-yrkets ammunition som ger mig möjlighet att lösa problem och att skjuta skarpt. Varje dag.