Förhandlaren HG Wessberg mottog regeringen gladeligen då han är en skicklig sådan. Med Stockholmsförhandlingens framgångar i ryggen, där han i kommunerna bytte till sig bostäder mot tunnelbanedragningar, ger han sig nu ut i landet. Längs planerade stambanor och höghastighetsspår ska han för statens räkning binda samman och förtäta städer genom att med förbindelsernas attraktionskraft byta till sig privat kapital och bland annat skapa 100 000 nya bostäder lagom till nästa valrörelse.
Parallellt har IF Metall tagit fram handlingsplanen 10 steg för en ny industrialisering av Sverige. Det är nämligen ingen hemlighet att tillverkningsindustrin rasar för varje år ute i landet och med den försvinner jobben och på sikt flyttar ingenjörerna och den tekniska forskningen utomlands. Detta är till viss del en naturlig effekt av den informationsålder vi lever i. Varor blir tjänster och alla vägar leder till de stora städerna. Åtminstone för den som vill ha ett arbete.
I England ser vi en liknande utveckling och enligt en brittisk rapport som släpptes i januari av den oberoende organisationen Centre for Cities skapas endast var tolfte jobb utanför London. Något som tvingar alla unga att flytta till jobben och med det följer en ny typ av utanförskap. De som bor i huvudstaden och de som inte bor i huvudstaden.
I likhet med Sverigeförhandlingen är Tories lösning på den frågan höghastighetsförbindelser mellan de avindustrialiserade städerna i norr och London. Och med skräckexemplet Detroit i USA färskt i minnet på vad som sker med en hastigt döende tillverkningsindustri, är det en god idé med stambanor och höghastighetståg. I England likväl som i Sverige.
Industrierna skapar samhällen och samhällena skapar i sin tur regioner. Samhällen som måste underhållas, i alla bemärkelser. Här är Tories något på spåren som bör tas i beaktande även här hemma, nämligen underhållet. Att en stark akademisk, folkbildnings-, kultur- och nöjesnärvaro är minst lika viktig för att kunna konkurrera med huvudstaden. Något vårt nuvarande regeringsparti borde minnas som genom den typen av breda politiska projekt på många sätt skapade den lika breda medelklassen en gång i tiden. I hela landet. Att de under sin resa inte är sena att förhandla med storkapitalet är inte en nyhet snarare en förutsättning för progressiv politik.
Om det sedan kallas ny-industrialisering eller reshoring spelar mindre roll, glöm bara inte att akademin, kultur- och nöjesindustrin bör följa med förhandlare HG Wessberg på tåget.