Det har gått tre veckor sedan jag med nervositetsblandad förtjusning styrde stegen mot porten på Kornhamnstorg. Jag visste inte vilka arbetsuppgifter jag skulle tillfördelas och var aningen skraj över faktumet att jag fortfarande inte visste om jag uttalade Geelmuyden Kiese på rätt sätt. All nervositet gick emellertid omedelbart över då dörren öppnades och jag välkomnades med ett ”Hurra! Vi har längtat efter dig!” och en stor kram.
Under praktikintervjun minns jag att jag frågade hur en arbetsvecka på Geelmuyden Kiese kunde se ut, och jag fick ett glatt skratt som svar. Efter tre veckor på plats förstår jag att det är svårt att svara på. Arbetet är definitivt både högt och lågt, och är mer eller mindre omöjligt att summera. Jag har korrekturläst och förberett pressmeddelanden och presentationer. Jag har gjort medielistor och handskrivna kort. Jag har lärt mig om tyskt vin samt trubbnosars andningsproblematik och googlat ”how to fold a paper box”. Jag har fått se prov på ett väldigt omhändertagande, där kollegor enligt ett oerhört strukturerat och välplanerat schema har introducerat mig till processer, projekt och tjänsteområden.
Jag är nu upp över öronen exalterad över att få prova mina PR-vingar fullt ut i en miljö med duktiga, kreativa och inspirerande kollegor där taket är högt likt i en skyskrapa. Mitt första måndagsmöte fullbordades med ett ”nu kör vi!” – och det var precis vad vi gjorde. Så här i kort retrospektiv känns det som att jag har varit på plats betydligt mycket längre än tre veckor. Tiden går ju, som bekant, extremt fort när en har roligt (och när en pressrelease ska skickas ut om en timme).
Ingen dag är den andra lik, och jag har redan lärt mig att uppskatta den kittlande känslan av att inte veta vad som skall komma härnäst. Att sätta mig in i ett område som jag sedan tidigare inte har någon förkunskap om, är tveklöst en stor charm med jobbet och jag är övertygad om att jag på så vis kommer att utvecklas snabbt och på köpet får möjlighet att utvecklas och bli expert på lite allt möjligt.
Jag ser inget bättre sätt att utvecklas inom kommunikationsbranschen än just att få kastas in i olika branschers kommunikationsutmaningar, och det är det jag hoppas på inför våren på GK. Som praktikant vill jag vara överallt hela tiden, och absorbera allt jag kan. På så sätt är jag också säker på att den nervositetsblandade förtjusningen kommer fortsätta att hålla i sig och att tiden kommer att rusa lika snabbt hela våren.