Kryptovalutornas utveckling är snarlik tulpanlökshysterin på 1600-talet. Höga priser ger kraftigt ökande utbud som med tiden orsakar en krasch, en krasch som kan bli ännu större när centralbanker, betaljättar och investmentbolag integrerar kryptovalutor i sina affärer. Men tro inte att vi är nära kraschen ännu. Det kan ta lång tid, kanske tio år. Men kraschen kommer när marknaden är mogen för det. Säger kritikerna.

Hårdast angrepp begick kritikerna på kryptovalutorna när Bitcoin var som lägst värderad. Allmänt anser de att idén om att en kryptovaluta skulle ha något värde alls är absurd. Metaforerna haglar; ”Köpte du en tulpanlök 1637, fick du åtminstone en tulpanlök, om du köper en Bitcoin, har du ingenting – inte ens en bråkdel av en tulpanlök”.

Luft på flaska

Mest kritiska är anhängare av guldmyntfot. De förespråkar att valutor ska backas upp av fasta, fysiska tillgångar som guld. Det diskvalificerar politiker som vill trycka sedlar utan real täckning och eliminerar inflation. Bitcoin är i grunden lika värdelöst som de nationella valutor som det kritiserar, är en av paradoxerna.

Till skillnad från kryptovaluta är guld något verkligt. Det kräver ingen teknologi för att existera. Det förlorar inte i värde på grund av matematiska formler. Det har bevisat sitt värde i 5000 år. Vanliga människor vet vad guld är. Kryptovalutor är som att köpa luft på flaska – men utan flaskan.

Guldmyntfoting

I huvudsak har guldmyntfotingarna blivit frånsprungna. Ekonomier som tidigare baserades på en guldmyntfot, har successivt övergett systemet under 1900-talet, USA så sent som 1971, under president Nixon och Vietnamkriget.

Strax efter fick monetaristerna sitt genombrott. De accepterade nationella valutor, men ville ha strikt kontroll över penningmängden, den ska öka i takt med ekonomins reala tillväxt för att bibehålla stabilitet och låg inflation. Mest känd var Milton Friedman. Han fick Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne 1976 men var mycket omstridd i ett svenskt samtidsnarrativ, med Keynes och Myrdals ekonomiska teorier, 68 och totalitärt anstrukna vänsterrörelser. Numera följer alla riksbanker (i länder med ordning och reda) Friedmans penningpolitiska rekommendationer.

Kontanter och checkar

Påståenden om att kryptovalutor saknar en tydlig funktion är högst tveksamma, om inte fel så åtminstone humorlösa. För vanliga människor som förr i tiden använde kontanter och checkar fungerar befintliga betalningssystem utmärkt, men varefter de fasas ut av kreditkort och Swish kan kryptovalutor betraktas som en ytterligare variant för betalningar, sannolikt även kunna konkurrera ut valutor, särskilt i länder utan ordning och reda.

Skälen är många:

• Kryptovalutor innebär decentralisering. Givet ett intakt förtroende är kryptovalutor oberoende av centralbanker, statliga institutioner och tveksamma politiska ledare.
• Säkerhet är en annan aspekt, de använder kryptografiska metoder för att säkra transaktioner och skydda användarnas identiteter, återigen givet ett intakt förtroende. Anonymitet återkommer hos såväl anhängare som kritiker, eftersom anonyma transaktioner är en fördel om man vill slippa insyn.
• Likaså nämns kryptovalutorna snabbhet; momentana transaktioner oavsett geografiskt avstånd bekymrar endast ekobrottsutredare som inte hängt med. Å andra sidan ökar transparensen med block-chain-teknologin, den säkerställer att alla transaktioner blir spårbara, således ett himmelrike för en lite piggare ekobrottsutredare.
• Många kryptovalutor har väldigt låga eller inga transaktionsavgifter, något vi historisk inte kan klandra traditionella banker för. En fördel är också tillgängligheten, positionerna i kryptovalutor nås varhelst ifrån med en internetuppkoppling, kalla det gärna finansiell inkludering, i linje med samtidens fäbless för moralisk posering.
• Sist, inte minst och lite uttjatat, så driver kryptovalutorna innovation, både inom teknologi och ekonomi, vilket förstås kommer att leda till nya tjänster vi inte visste fanns.

Kryptovalutors snabba, decentraliserade transaktioner, väcker också stort intresse hos ledande finansiella aktörer. Globala spelare som BlackRock, Fidelity och Goldman Sachs investerar i kryptotillgångar och integrerar dem i sina finansiella tjänster. Betaljättar som Visa, Mastercard och PayPal har börjat stödja kryptotransaktioner, och ett antal centralbanker överväger att konstruera egna digitala centralbanksvalutor (CBDC). Denna utveckling pekar mot att digitala tillgångar kan bli bestående delar av det globala finansiella systemet – något 1600-talets tulpanlöksmani inte mäktade.

Mogen för krasch

De mest användbara kryptovalutorna överlever sannolikt – spana efter de med mest användarvänlighet (”usability”) i meningen enkla att köpa, sälja, lagra. Andra tecken, att marknaden är mogen för krasch kan skönjas om antalet valutor ökar påtagligt, utan att någon enskild kryptovaluta dominerar. Där någonstans inser marknaden att utbudet är större än efterfrågan.

Kryptovalutor är mycket användbara, och själva valutorna är bara en del av blockkedjetekniken. Men krypto är samtidigt själva sinnebilden av en bubbla. Spekulationen i tulpanlökar började mycket tidigare än vad som brukar anges. Bubblan från start till mål pågick i trettio år. Varav de sista tre åren var de mest spektakulära.