Nej, jag tänker inte skriva att AI har skrivit den här texten – det har så många andra gjort före mig.

Inte för att jag inte tror att AI har något att tillföra, för det har det nästan alltid.
Inte heller för att jag inte är fascinerad och till viss del exalterad av AI, för det är jag nästan alltid.
Utan för att jag nu ska prata om problemen, bristerna som ofta uppstår när AI är involverat, för det gör de nästan alltid.

Till att börja med:
Artificiell intelligens är förbaskat bra på mycket och till mycket. Om vi begränsar oss enbart till ämnet kommunikation och ämnet text kan AI researcha, sammanställa, analysera, strukturera, citera, konvertera, översätta… och så vidare.
Och AI kan visa känslor; Vara rolig, sur, sårbar, arg, plump, försiktig… och så vidare.
Med andra ord är AI helt övermänskligt (och det är ju därför vi använder det).

Men nu till problemen.
Det första har många redan uppmärksammat. Att AI aldrig klarar sig ensam.
Trots att AI kan göra allt det som beskrivits ovan behöver det hjälp. Någon som lägger en mänsklig hand på det som producerats. Någon som har omdöme att värdera, som har förmågan att kontrollera och, framför allt, att addera.

För AI inhämtar ofta fakta vars källor är högst tvivelaktiga. Det bryr faktiskt inte om vad som är rätt eller fel. Det har problem med relevanta miljöbeskrivningar och det kan inte hitta dagsfärska citat.
AI är rätt så halvtaskig som redaktör, för att uttrycka det milt.

Det andra problemet kanske vi inte tänkt fullt så mycket på. Att AI försoffar oss, gör oss lata. Medan denna makalösa manick tar sig an grovjobbet lutar vi oss själva tillbaka och tittar beundrat på. När vi själva borde ta vid, fortsätter vi att titta på. Vi matar in ytterligare en prompt och hoppas att AI ska fixa den där lilla extra touchen också. Men det gör den inte, för det kan den inte.

Ändå nöjer vi oss, tänker att det här får duga.
(Det här är ungefär som när du bestämt dig för att vara ledig en dag. Ändå dyker det upp någon pytteliten arbetsuppgift som behöver göras och just den lilla arbetsuppgiften känns så hiiimla jobbig bara för att du nu hade kopplat bort och kopplat av – du har ju förtjänat det.)

Så, vad göra?
Nog bara att hoppa upp på tårna igen medan tid är.
Inse att AI är bra till mycket, men inte på att vara redaktör – det jobbet sköter du och jag.
Inse att AI sakta men säkert får oss att sjunka djupare ned i soffan, gena i kanterna, inbilla oss att vi är lediga och nöja oss med det som är halvbra.

Inse att vissa saker ska göras på ett helt nytt sätt – andra precis som förut.

Text av Jonas Nilsson, senior rådgivare och partner på Geelmuyden Kiese.