2025 har börjat ytterst dramatiskt. På bara några få veckor har en världsordning som i princip legat fast sedan 1945 fallit för att ersättas med… ja vad? Det kan ingen säga idag.  

Vi lever i en ny världs-oordning. Den innebär naturligtvis risker. Samtidigt finns betydande möjligheter för den som ser realistiskt på situationen och som vågar agera. Beslutsfattare i både offentlig och privat sektor gör klokt att hålla huvudet kallt och ha beredskap för flera olika scenarier. 

Blir 2025 ett nytt 1914? 

Tektoniska förändringar av det här slaget – när den globala balansen förskjuts – inträffar mycket sällan. Inte mer än en, kanske två, gånger per århundrade. Det som nu sker är svårt att jämföra med något som hänt i modern tid. Möjligen ligger utvecklingen som ledde fram till första världskrigets utbrott 1914 närmast till hands. 1814–15 hölls den så kallade Wienkongressen. Där etablerades den europeiska konserten, även kallad Wiensystemet, en ny säkerhetsordning efter Napoleonkrigen, där agerade segrarmakterna samfällt för att förhindra krig och revolutioner och upprätthålla den territoriella och politiska ordningen i Europa. Konserten bestod till krigsutbrottet 1914. 

Tiden från Tysklands enande 1871 fram till 1914 benämns den andra konserten. Den kallas också för ”La belle epoque”. Det var en tid med fred och stabilitet i Europa. Handel och innovationer blomstrade, välståndet ökade snabbt. Den var inte olik perioden mellan 1989 då muren föll, till 2022 då Ryssland invaderade Ukraina.  

Intressesfärerna gör come-back 

Ingenting tyder på att den nuvarande geopolitiska krisen kommer att sluta lika illa som Wiensystemets sammanbrott 1914. Dock är det viktigt att inse att dagens säkerhetspolitiska omvälvning är lika stor som den 1914. Den tidigare globala ordningen, oavsett om vi kallar den liberal eller regelbaserad lär inte återkomma. Vi lever efter efterkrigstiden.  

Världspolitiken förvandlas till en arena för kamp mellan stormakter och deras intressesfärer, en situation som påminner om Europas 1800-tal. Respekten för mindre staters integritet lär försvagas. Krassa nationella intressen styr staternas agerande i högre grad än internationella överenskommelser och regelsystem eller gemensamma idéer. Europa behöver 80 år efter andra världskrigets slut ta ansvar för sitt eget försvar. Detta har tidigare beskrivits som ett mardrömsscenario men kan i stället komma att leda till en nödvändig revitalisering för Europa.  

USA vänder sig österut 

USA har skiftat sitt huvudsakliga intresse från Atlanten och Europa till Stilla Havet och Kina. Denna omsvängning styr den amerikanska politiken och framför allt president Trumps egen doktrin. Att vinna den globala maktkampen mot Kina står högt på agendan i Washington. Därför är denna kamp en nyckel för att förstå det som händer just nu.  

Synen på hotet från Kina styr hur den agerar visavi Europa, Ryssland och i kriget i Ukraina. Den tidigare amerikanska strategin; konfrontation med Moskva och stöd (om än senfärdigt och otillräckligt) till Ukraina har förbytts i en linje som stöder Ryssland på bekostnad av de allierade i Europa och i än högre grad Ukraina. 

Motivet bakom skiftet är främst en rädsla för att Ryssland med sina betydande naturtillgångar – om Putin faller – ska hamna under kinesiskt inflytande.  Därför måste Putin till varje pris hållas kvar i Kreml. Och därför kan Ukraina inte tillåtas vinna kriget. Det är skälet till att USA i praktiken stöder en aggressiv regim i Kreml som är ett påtagligt hot mot säkerheten i hela Europa.  

Ett imperium på kneken?  

2024 var det första året någonsin som utgifterna för räntor på den amerikanska statsskulden (3,1% av BNP) översteg försvarskostnaderna (2,9% av BNP). Enligt en prognos från kongressens budgetkontor väntas ränteutgifterna år 2050 vara dubbelt så höga (5,0% av BNP) som försvarskostnaderna (2,5% av BNP). Tillväxten i den amerikanska statsskulden drivs mindre av militärutgifter än av olika federala sociala välfärdsprogram. 

Om ett imperium betalar mer för sina räntor än för sitt försvar är dess dagar snart räknade, skrev den skotske statsvetaren Adam Ferguson redan 1767. Han menade att när utgifterna för skuldräntor överstiger militärutgifterna försvagas imperiet så att andra länder finner det lönsamt att utmana det. Det finns många sådana exempel i historien.  

Imperier har antingen fallit med våld, som när den franska kungaätten Bourbon störtades 1789. Alternativt stegvis och relativt odramatiskt som med det brittiska imperiet. Det föll successivt under första halvan av 1900-talet. Mellan 1920 och 1936 översteg räntebetalningarna på den brittiska utlandsskulden militärutgifterna. Hitler insåg att hans aggressiva expansionspolitik i Europa inte skulle möta mycket motstånd. Eftergiftspolitiken under 1938–39 dikterades av ekonomi, inte av sympatier för nazisterna.  

Att USA i dag begränsar sitt geopolitiska åtagande dikteras av långsiktiga strategiska och ekonomiska realiteter snarare än aktuella opinioner. Det återstår att se om detta innebär att USA är i en varaktig nedgång, och i så fall hur den kommer att te sig.  

När tar kriget i Ukraina slut?  

I dag talar relativt lite för ett snabbt slut på Ukrainakriget. En snar och varaktig fred – som inte enbart bygger på ukrainsk underkastelse – skulle förutsätta trovärdiga säkerhetsgarantier för Ukraina och omfattande ryska eftergifter. I dag är det svårt att se ett sådant scenario på kort sikt.   

Ryssland har taktiska framgångar på marken i framför allt Kursk-regionen men är på det stora hela försvagat. Den ryska krigsmaskinen mals ner i skyttegravarna i Ukraina, bland annat har Ryssland förlorat 6000 stridsvagnar sedan invasionen inleddes. Svårigheterna med produktion av krigsmateriel och rekrytering av soldater är påtagliga. Även den ryska ekonomin har djupa problem. EU:s ekonomi är cirka tio gånger större än Rysslands vars BNP är i nivå med Spaniens.  

Under förutsättning att de europeiska länderna kan enas kring – och finansiera – omfattande militär hjälp till Ukraina finns chansen att befria Ukraina. Å andra sidan, så länge Ryssland äger militär förmåga att hota sina grannländer är det svårt att se varaktig fred och säkerhet för Ukraina.  

Make Europe Great Again 

I det rådande läget ställs extremt höga krav på det europeiska ledarskapet att agera; snabbt och resolut men också klokt och långsiktigt. Att se verkligheten som den är snarare än att ägna sig åt önsketänkande. Tre faktorer talar för att EU kan lyckas:  

1. Det har gjorts förr. De reformer som bekräftades i Maastrichtfördraget 1992 visade att Europas ledare – när läget är riktigt allvarligt kan samla sig och visa sig utmaningen vuxna.  

2. Den kommande tyska regeringen under Friedrich Mertz har i rekordfart enats om en agenda för rimlig energipolitik och kraftfulla ekonomiska reformer. Båda är avgörande för Europas uthålliga förmåga att upprätthålla försvaret mot Ryssland.  

3. Efter några års ökenvandring efter Brexit börjar Storbritannien nu åter orientera sig mot Europa. Positionen att lämna Europasamarbetet för närmare relationer till USA blev omöjlig sedan USA beslöt sig för att göra sig till ovän med sina allierade.  

I alla EU-länder kommer uppgiften att försvara Europa, och de uppoffringar som den kräver, att dominera den politiska dagordningen under överskådlig tid. Bedömningar visar att de europeiska försvarsansträngningarna kommer att behöva ökas med bortåt 100 procent – från cirka två procent av BNP till fyra.  

Denna massiva satsning kommer att tvinga Europas länder till smärtsamma och kontroversiella prioriteringar som ännu inte börjat diskuteras. Om Sverige skulle fördubbla försvarsanslagets andel av BNP (från 2,4 till 4,8 procent) skulle det kräva en ökning motsvarande 140 miljarder kronor per år – vid oförändrad BNP. Det motsvarar statens årliga utgifter för hela biståndet och hela rättsväsendet! Finansieringen av denna massiva satsning kommer att dominera den inrikespolitiska diskussionen under lång tid framöver.  

Keep Calm and Make Scenarios 

Vad ska företag och organisationer göra nu? Snabbheten i och storleken av de förändringar som pågår skapar risker som är svåra att överblicka.  Samtidigt måste man fatta beslut och fortsätta bedriva sin verksamhet. Och riskabla förändringar kan skapa stora möjligheter för den som är modig och som gör realistiska bedömningar av hur läget kan utvecklas.  

I paradigmskiften slutar befintliga modeller fungera. Prognoser är meningslösa. Man behöver skapa handlingsfrihet genom beredskap för alternativa scenarier. Baserat på hur de viktigaste drivkrafterna utvecklas – geopolitisk stabilitet kontra instabilitet och sammanhållning respektive splittring i Europa – kan man se fyra olika framtidsbilder för den säkerhetspolitiska miljön för Europa och Sverige under de närmaste åren: 

• Den europeiska fästningen 

• Ett nytt Nato 

• Rädde sig den som kan  

• På Washingtons villkor 

För vart och ett av dessa scenarier behöver beslutsfattare som har ett strategiskt ansvar för företag, organisationer eller investeringar identifiera möjligheter och risker, styrkor och svagheter samt testa olika strategier och identifiera kritiska frågeställningar. Det skapar insikt om och beredskap för olika utfall i en oberäknelig värld samt tryggheten i att ha helhetssyn i stället för att stirra sig blind på en enda framtidsbild.