• 

Valet den 9 september är över. Rösträkningen är ännu inte avslutad men oavsett slutgiltigt resultat kommer skillnaden mellan de traditionella blocken att vara extremt liten. Inget av blocken får som väntat egen majoritet och regeringsbildningen kommer att bli komplicerad.

Socialdemokraterna gör ett historiskt dåligt val, det sämsta sedan andrakammarvalet 1911. Men S är inte det enda partiet som gör ett dåligt resultat. En av valets stora förlorare är Feministiskt Initiativ som trots #meetoo förlorade 85 procent av sina väljare. Liberalerna gjorde trots en marginell ökning sitt tredje sämsta valresultat sedan 1911. Miljöpartiet förlorade var tredje och Moderaterna var åttonde väljare.

Sverigedemokraterna är otvetydigt den största vinnaren sett till antalet nya väljare. Men om man tittar på andelen nya väljare i förhållande till partiets storlek så presterar Centerpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna bättre än Sverigedemokraterna.

I många kommuner och landsting leder SD:s framgångar till att de traditionella blocken börjar luckras upp och en lång rad maktskiften och nya konstellationer är att vänta.

Vad händer nu med den nationella politiken? En lång rad uttalanden från partiernas företrädare låter tvärsäkra men ska mer ses som utspel i det avancerade förhandlingsspel som nu inletts. I realiteten finns bara ett fåtal realistiska alternativ.

Ett av scenarierna är att Ulf Kristersson i likhet med företrädaren Fredrik Reinfeldt bildar en minoritetsregering som kommer att försöka få till så kallade hoppande majoriteter. Den stora skillnaden mot Fredrik Reinfeldts andra regering är att det inte längre räcker med stöd från Miljöpartiet för att Alliansen ska få igenom sin politik. Det är därför Alliansen nu bjudit in Socialdemokraterna till samtal. Men att det största partiet skulle agera röstboskap åt en alliansregering är föga sannolikt.

Sverigedemokraterna kan fälla en alliansregering antingen genom att rösta för ett annat budgetförslag än sitt eget såsom partiet Sverigedemokraterna gjorde i december 2014, eller genom att söka stöd för en misstroendeomröstning mot Kristersson om alliansregeringen inte skulle göra som SD vill.

Det andra scenariot är en mittenregering eller ett mittensamarbete där kärnan utgörs av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Det alternativet kan inte fällas av SD förutsatt att Vänsterpartiet inte heller fäller en sådan konstellation och att Centerpartiet och Liberalerna accepterar att V ger ett indirekt stöd. Centerpartiet kommer att ha svårast att acceptera en mittenregering eller mittensamverkan. Samtidigt kan alternativet vara än sämre för Centern.

Även om Liberalerna och Centerpartiet har Alliansen som förstahandsalternativ kommer inget av scenarierna att vara en lätt väg för dem. Framförallt för Liberalerna finns det risker med en svag alliansregering om en sådan regering skulle fällas och nyval utlysas. Liberalerna närmade sig under våren mot fyraprocentsspärren och vill inte riskera att åka ur riksdagen. Men inte heller Moderaterna, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet lär vara intresserade av ett nyval. Däremot skulle ett nyval sannolikt gynna Sverigedemokraterna.

Båda scenarierna kräver svåra förhandlingar och uppoffringar från alla inblandade parter.

Ganska troligt är att Alliansen i enlighet med sina vallöften kommer att vilja fälla Stefan Löfven som statsminister i en statsministeromröstning om inte Löfven avgår innan dess. Men vad som sker efter en sådan omröstning är alltså långt ifrån säkert. Och än så länge är alla röster inte räknade och balansen mellan de gamla blocken kan ändras tills dess.

I sak ändrar inte en annan balans mellan blocken någonting eftersom det ändå inte kommer att vara något block som har egen majoritet. Men moraliskt och politiskt är det en viktig symbol vilket block som är störst. Å andra sidan har Ulf Kristersson länge sagt att han inte kommer att ta hänsyn till blockskillnaden. Han hävdar istället att det största regeringsalternativet ska få bilda regering, dvs partier som ska ingå i en regering. Med andra ord: om Alliansen står mot S+MP så ska Alliansen få bilda regering.

En sak är tämligen säker. Varken Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna lär ingå i en regering efter det här valet.Vem vet – kanske ska man tolka Socialdemokraternas gruppledare Anders Ygemans uttalande om att partiet kommer att behöva göra “betydande eftergifter” som att S i ett läge är beredda släppa fram Centerledaren Annie Lööf som statsminister mot att S får exempelvis vice statsminister- och finansministerposten?