EU arbetar på att få hem tillverkning av halvledare till kontinenten. Vad innebär det för Sverige och vad kan vi bidra med? Jonas Klar och Jacob Hugosson är konsulter på Geelmuyden Kiese och grundare till halvledarsajten Semi14.se.
Här berättar de om Sveriges nationella strategi för halvledarindustrin, de nya fyndigheterna i Kiruna och varför Ebba Busch måste lyfta halvledarfrågan i Bryssel.

80 procent av världens halvledare tillverkas i Asien. En förkrossande andel är koncentrerad till önationen Taiwan som ett allt mer aggressivt Kina gör anspråk på, av såväl nationalistiska som militärstrategiska skäl. Betydande är även Sydkorea, som tekniskt sett fortfarande är i krig med Nordkorea sedan vapenstilleståndet 1953.

Med bakgrund av detta vill nationer världen över minska beroendet av Asien. I bräschen är EU med rättsakten Chips Act och USA med CHIPS and Science Act, som med hundratals miljarder kronor i direkta stöd och skattelättnader ska locka företag att sätta spaden i marken. EU har satt som mål att 20 procent av världens halvledare, räknat i försäljningsvärde, ska tillverkas inom unionen till 2030 – ambitiöst eller orealistiskt, beroende på vem man frågar. Att bygga upp det vi en gång var ledande inom och aktivt valde att lägga ned kommer att ta tid.

Sveriges roll i EU:s halvledarambitioner

”Without chip, there is no digital,” anförde Europakommissionens ordförande Ursula von der Leyen när EU Chips Act presenterades. Rättsakten lovar cirka 43 miljarder euro fram till 2030 för att främja tillverkning av halvledare inom unionen. En mindre del består av direkta EU-investeringar medan totalen är en kombination av privata och offentliga medel. Därutöver väntas det finnas nationella medel av liknande storlek.

Halvledare är avgörande för Sveriges långsiktiga konkurrenskraft inom digitalisering och krävs för att möjliggöra den gröna omställningen. Halvledare i världsklass krävs för svensk fordonsindustri och telekom, där Ericsson spelar en nyckelroll. Halvledare krävs för växande industrier som artificiell intelligens (AI) som numera finns överallt ibland oss. Halvledare spelar givetvis en central roll i framtidens kvantteknologi och -datorer. Halvledare är en fråga om nationell säkerhet och att kunna förse försvaret med rätt resurser.

Sverige är ett framträdande teknikland, men är fel nation för stora fabrikssatsningar. Vi saknar både leveranskedjor och möjlighet till de ofantliga subventioner som krävs för att locka företag att bygga nya fabriker, där de mest avancerade får byggandet av kärnkraftverk att blekna i kostnad. Det tåget lämnade perrongen när Ericsson beslutade att tillverkning gör sig bäst på annat håll.

Men även om vi lagt ned praktiskt taget all tillverkning är Sverige i världsklass inom halvledare. Den 19 december presenterades ”En nationell strategi för halvledare”, där Lunds Universitet (LU) tagit på sig ledartröjan att samordna svenska halvledarintressen. Även Sara Modig, statssekreterare på Klimat- och näringslivsdepartementet, var på plats och meddelade att halvledare är en ”prioriterad fråga” för regeringen och att Sverige kommer leda frågan under sitt EU-ordförandeskap 2023.

Lars-Erik Wernersson, forskare inom nanoelektronik på LU, talade om att Sveriges roll i en internationell kontext är koordination, kompetensförsörjning, forskning och infrastruktur. Det är lätt att stirra sig blind på materiella ting, men en lika kritisk handelsvara är forskning och utbildning. Detta har Sverige i världsklass. Utmaningen är att få en ny generation att vilja utbilda sig och att efter examen välja att stanna i landet.

LKAB och de sällsynta jordartsmetallerna

Sveriges roll inom europeisk halvledarindustri har även potential att stärkas av LKAB:s fynd av sällsynta jordartsmetaller i Kirunaområdet – den största fyndigheten i Europa. Dessa metaller är helt avgörande för elektrifiering av samhället och är även kritiska vid produktion av halvledare. Namnet till trots finns dessa metaller överallt, det som gör detta fynd unikt är den stora koncentrationen och att det redan finns infrastruktur på plats för att brytning.

Idag är världen beroende av Kina som kontrollerar hela 90 procent av världens tillgång på sällsynta jordartsmetaller. Landet har med stor framgång motat potentiell konkurrens i grind genom att dumpa priserna och kortsiktigt göra stora förlust, något som bland annat fick USA att kasta in handduken. I nya tider där väst kraftsamlar för att slå sig fri beroendet av öst kan högre priser för brytning vara motiverad.

Se bara på USA där världens största chiptillverkare TSMC är på väg att öppna sin första chipfabrik på amerikansk mark. Kostnaden för chip tillverkade där väntas kosta 50 procent mer än om motsvarande producerats i Taiwan. Ändå är den amerikanska försvarsmakten och överraskande nog även börsnoterade bolag som Apple beredda att betala priset för ”Made in America”.

Att göra investeringar i tron att andra privata aktörer är beredda att betala överpriser är ett vågspel. Lyckligtvis är LKAB varken privatägt eller börsnoterat utan ägs till fullo av staten. När Sverige tar på sig ledartröjan som ordförandeland i EU och ska leda halvledarfrågan är Sveriges och Europas största depåer av sällsynta jordartsmetaller något Ebba Busch bör ta med sig till Bryssel.

Text av Jacob Hugosson och Jonas Klar, konsulter på Geelmuyden Kiese med inriktning på tech och grundare av halvledarmediet Semi14.