Sagt och gjort. Valet är genomfört och inom några veckor har vi en ny riksdag efter en valrörelse med många höga toner. Det lär bli knepiga förhandlingar men givet hur mandatfördelningen lutar är Kristersson inte någon osannolik regeringsbildare, givet att ingen ur Liberala riksdagsgruppen lockas över blockgränsen.

Frånsett de politiska skälen så är resultatet intressant ur ett kommunikationsperspektiv. Socialdemokraternas fokus på personen Andersson¸ ”presidentvalskampanjen” – med ständiga påminnelser om krig, pandemi, inflation och annat elände som kräver folkets förtroende för en stark ledare – ser ut att ha trumfat svenskarnas traditionella förkärlek för besked om plånbok, sak och ideologi. Krishanteringen kunde till stor del matcha de två senaste mandatperiodernas brister i hanteringen av för landet avgörande frågor som energi och integration även om det ser ut att inte nå hela vägen fram.

S-kampanjens delvis legitima taktik att gå i opposition mot sig själva, (den blå oppositionen har de facto haft ett närmast oproportionerligt stort inflytande) blev emellertid svår att kommunicera på ett bra sätt. Mot sig hade de både ett M som kunde kampanja på sina hemmaplansfrågor – lag och ordning, kärnkraft och mot slutet även ekonomi – och ett Sd som enligt mätningar paradoxalt nog både är det största oppositionspartiet samtidigt som det håller på att ta över positionen som landets arbetarparti från S med vilket de i hög grad delar väljarbas.

Valrörelser är alltid bra tv. Mycket känslor och färre fakta. Nu tar verkligheten över. Och antagligen står vi inför fyra år med en borgerlig regering, och en som för första gången bygger på stödet av ett nationalkonservativt parti. Förhandlingskompetensen kommer att behöva nå höga höjder för att konstellationen L och Sd ska överleva. Kristersson vann valet på att utlova reformarbete som den föregående S-ledda regeringen inte mäktade med. Och som valrörelsen ständigt påminde oss om så spinner världen ganska fort just nu, och då behöver Sverige stå starkt.

En annan viktig fråga är vad som händer med Socialdemokratin i opposition. Regeringsmakten håller traditionellt ihop partiet som sällan mått bra i opposition. Och även om Magdalena Andersson är en stark partiledare, blir nu frågan mer påträngande kring vilken politik partiet faktiskt vill föra. Hur ser nästa S ut, fortsätter de att gå högerut för att stärka sig hos medelklassväljarna eller vänsterut i en ambition att ta tillbaka väljare som förlorats till Sd? Även Centerpartiet står i och med valresultatet inför smärtsamma vägval, sitter Annie Lööf kvar blir en av de första frågorna som kommer ställas.

Många sätter nu sitt hopp till den berömda svenska pragmatismen för att undvika både en reformsvag regering och en splittrad opposition.

För runt hörnet är det val igen, 2026.