Den nya regeringen har fått kritik för minskat fokus på klimat- och miljöfrågor. Vad innebär det för företagens hållbarhetsarbete? Tomas Melin, rådgivare på Geelmuyden Kiese och som tidigare arbetat för Miljöpartiet i Regeringskansliet, ger sin analys med utgångspunkt från Ulf Kristerssons anförande på FN:s klimatkonferens COP27.

Sverige har fått en ny regering, och med den kommer en ny inriktning för Sverige på flera områden. Den tydligaste brytningen och en av de mest omdiskuterade förändringarna har möjligen varit på klimat- och miljöområdet. Det har varit viktigt för den inkommande regeringen att markera en förändring, framför allt jämfört med den tidigare regering där Miljöpartiet ingick (2014-2021).

Den nya klimatministern Romina Pourmokhtari (L) – ett framtidsnamn inom svensk politik – har dock insisterat på att riktningen förblir densamma: Klimatmålen ska nås. Det är vägen dit som är annorlunda. Klimatpolitiken ska förändras för att bli mer effektiv.

Både oro och förhoppningar från näringslivet

Ska den nya regeringen bidra till att Sverige når sina klimatmål är det i vilket fall uppförsbacke framöver, efter flera inledande reformer som tvärtom kommer öka utsläppen. Viljan att bryta med den tidigare regeringens politik har hittills varit större än viljan att presentera egna effektivare reformer.

Från näringslivet märks både oro och förhoppningar. En regering som lyssnar mer till näringslivets behov och önskemål är självklart uppskattat. Samtidigt inser många företag att de kommer att behöva ställa om, oavsett regering, och att det finns lönsamhet i att ligga långt fram. För att säkra sina gröna investeringar vill de då gärna se långsiktiga regler och breda politiska överenskommelser snarare än politisk ryckighet.

Statsministern ser möjligheter i den gröna omställningen

Ungefär det temat var det också som gällde när statsminister Ulf Kristersson nyligen höll Sveriges anförande på COP27 – FN:s årliga klimatkonferens. Kristerssons budskap var att Sverige både måste och vill ställa om, och att det finns möjligheter och stora värden för de länder och företag som går före.

Klimatarbetet handlar om dels åtgärder för att få ner utsläppen (mitigation), dels åtgärder för att skydda samhället från de effekter klimatförändringarna ändå får (adaption). De länder som ställt sig bakom Parisavtalet ska presentera klimatplaner (Nationally Determined Contributions, NDCs) som visar ambitionen för utsläppsminskningar och hur man ska nå dit. Idag är de sammantagna NDC:erna inte tillräckliga för att världen ska nå Parisavtalets mål. Det finns dock en ”ambitionsscykel” som innebär att planerna ska uppdateras och skärpas vart femte år. Sverige och Danmark ingick i den EU-gemensamma NDC som lämnades 2020, Norge har en egen plan som dessutom uppdaterades så sent som nu i början av november.

Förutom ambitioner för att få ner utsläppen var den stora frågan på COP27 annars ”Loss and damage”, det vill säga stöd till de länder och områden som drabbas konkret av klimatförändringarna. Flera utvecklingsländer argumenterar för att de bidragit minst till klimatförändringarna men drabbas hårdast av dem. Som svaga ekonomier har de också sämst möjlighet att utan hjälp möta klimatförändringarna. Toppmötet avslutades med en överenskommelse om en fond för klimatskador, men frågor om uppbyggnad och finansiering kvarstår.  

Rådet framåt för företag – visa klimatledarskap

För ett företag här i Sverige kanske det här känns avlägset. Men det handlar i grund och botten om hur den gröna omställningen ska gå till, och det är något som påverkar alla företag. Väldigt få företag och organisationer (om några) är redan idag hållbara och för många är vägen dit lång. De signaler som den nya regeringen gett hittills tyder på att Sveriges företag ska göra en större del av jobbet för att nå målen, samtidigt som det inte är klart vilka styrmedel regeringen ska ta till för att driva på i den riktningen. På samma sätt sätter den nya regeringen en större tilltro till det internationella samarbeten, inte minst EU, samtidigt som det inte är tydligt i vilken mån Sverige själva kommer göra tillräckligt ens för att befintliga överenskomna mål ska nås.

Det återstår alltså att se hur klimat- och miljöarbetet kommer att se ut i Sverige framöver. Klart är att omställningen fortsätter och att de företag som vill stå långt fram nu borde kliva ut på scenen och visa eget klimatledarskap. För Ulf Kristersson har i grunden rätt: Omställningen genomför vi för att vi måste, men också för att vi vill och för att det finns stora möjligheter!

Text av Tomas Melin, rådgivare på Geelmuyden Kiese inom public affairs som bland annat tidigare arbetat för Miljöpartiet i Regeringskansliet