Jag undrar om inte den gruppen som är allra räddast för att kommunicera är personer som jobbar med kommunikation. På LinkedIn ser vi förvisso många stora ord om att kommunikation verkligen kan göra skillnad! Att kommunikation är den magiska nyckeln som öppnar det där hänglåset som tynger varumärken, fenomen eller samhället i stort. Följt av en punktlista med emojis för att ytterligare understryka storheten. Men vad blir det egentligen av det?

Bra musiker gör musik som de själva vill lyssna på, har någon klok sagt. Nu är vi kanske inte konstnärer (även om performance art ibland känns nära till hands), men hur mycket av det du själv skriver skulle du faktiskt orka läsa en extra gång?

När man är rädd för något man måste göra finns det oftast två sätt att hantera problemet:

1. Delegera.
2. Testa.

Idag har vi börjat delegera nästan allt till AI. Någon tråkig text som ”bara måste göras”, men också en viktig text som blir klar på fem minuter och sen ut i världen. Det har resulterat i att jag allt oftare läser och ser saker som inte känns bra, utan att kunna sätta fingret exakt på varför. Det är bara… ingenting. Och det gör mig frustrerad.

Därför undrar jag om vi inte ska ta en extra kik på alternativ två – att testa.

I Sällskapsresan Snowroller står Göte och ropar till sin fru Gullan som tvekar inför att kasta sig nerför en brant backe: ”Lägg tyngden på dalskidan!” Det vill säga: luta dig in i det läskiga, för det är enda sättet att ta sig ner hel. Om du lutar dig bakåt i rädsla ramlar du garanterat.

Den analogin hade hållit även om hon bara skulle kliva över en låg tröskel hemma. För jag måste fråga – vad är det egentligen alla tror ska gå så fel? När du skriver något roligt, vad exakt tror du kommer hända? Är du rädd för att du råkat skriva något rasistiskt, sexistiskt, eller råkat lägga upp planer för ett potentiellt globalt momsbedrägeri? Om du inte kan avgöra det själv eller tillsammans med ditt team, ja då förstår jag om du är orolig.

”Ja, men våra brand guidelines är väldigt strikta…”

Om riktlinjerna för ert varumärke säger att ni inte får göra något intressant över huvud taget kanske det är dags att se över dem. Det värsta ni kan göra är att tvinga människor att läsa helt meningslös, AI-genererad text som inte skapar minsta lilla känsla hos läsaren. För om era målgrupper upplever att ni bryr er så lite om dem – varför ska de då bry sig om er? Om politiker, investerare, journalister eller kunder får texter som inte väcker något inom dem – varför skickar vi ens ut dem?

”Ja, men tänk om någon blir arg?”

Är inte det halva poängen med det vi gör? Inte att medvetet provocera, men om vi bara kommunicerar sådant vi är helt säkra på aldrig kommer reta upp någon…vad håller vi egentligen på med då?

Ge mig ett felstavat mail. Ge mig en mening som inte innehåller orden ”strategic”, ”highlight” eller ”emphasize”. Ge mig en rolig formulering, lite ironi eller sarkasm. Få mig att känna något! Jag kommer nog att läsa mail, presentationer och artiklar i goda 60–70 år till, och jag kommer aldrig orka om jag inte känner något av det jag läser.

Vi har ett fönster nu där vi kanske, åtminstone ett tag till, är roligare och tramsigare än robotarna. Missa inte den chansen. För du är förhoppningsvis en ganska rolig och kreativ människa. Varför skulle du nöja dig med robotarnas medelmåttighet?

Eller tvinga åtminstone inte mig att stå ut med den.