Inspirationen till den här texten började med ett nyhetsinslag och en dokumentär på SR om påstådda vårdbrister hos en veterinäraktör. De inlagda djuren beskrivs i inslaget som patienter. Förstås, vad annars? Och den vanvård som skildrades förekom inte på ett äldreboende utan på en djurklinik. Dags för vinster i djurvälfärden, tänkte jag. Men också på alla skildringar i media som baserats på misstänksamhet och missförstånd som jag hanterat som krishanterare inom läkemedelsindustrin. Så jag tänkte skriva en text om hur vettigt det är för trovärdighetens skull när man sätter saker och ting i en kontext, så att allt ont i världen inte bara stavas pengar. Det blir så gräsligt tråkigt och förutsägbart annars.

Men tanken vandrade vidare till hur djursjukvård kan jämföras med humansjukvård eftersom utvecklingen verkar följa samma mönster. Vi befinner oss i en brytpunkt i både människors och djurs vårdsystem. På ena sidan: en offentligt finansierad och evidensstyrd humanmedicin, med avancerad teknik och pressade resurser. På den andra: en snabbt växande, kommersialiserad veterinärmedicin där innovation och investeringar driver utvecklingen – men jämlikheten haltar.

Och kanske är det just i kontrasten mellan systemen som vi hittar svaren på framtidens stora vårdfrågor.

Ny teknik minskar klyftan mellan människa och djur

I humanmedicin har begreppet precisionsmedicin vuxit snabbt de senaste tio åren. Genetiska biomarkörer och individanpassad behandling har blivit centrala verktyg inom flera terapiområden, däribland onkologi, neurologi och sällsynta diagnoser. Det är ett paradigmskifte: från en storlek passar alla till skräddarsydd behandling på cellnivå.

Veterinärmedicinen följer samma mönster – men med andra regulatoriska förutsättningar. Flera aktörer experimenterar redan med skräddarsydda foderrekommendationer baserade på tarmfloraprover, genetik och livsstil. Inom hästmedicin används AI-stödd rörelseanalys för att optimera träningsupplägg och förebygga skador. Hundar får recept på skräddarsydd antibiotika utifrån resistensdata.

Preventiv hälsa och vård har länge varit ett mål inom humanmedicin, men först nu – med ökande livslängd, kroniska sjukdomar och pressad kapacitet – har den blivit verkligt prioriterad. Från fysisk aktivitet på recept till digital egenmonitorering.

I veterinärvården har prevention länge varit synonymt med vaccination och avmaskning. Nu börjar bilden förändras. Aktivitetsdata från wearables, aptitsensorer och avföringsanalys ger insikter i realtid. AI-algoritmer upptäcker subtila förändringar i rörelsemönster – och föreslår intervention innan ägaren märker något.

Många av de tekniker som testas i humanvården – exempelvis prediktiv analys av livsstilsbeteenden – testas parallellt på djur, ibland i snabbare takt tack vare kortare regulatoriska processer.

Diagnostik har genomgått en tyst revolution både inom human- och veterinärmedicin. Inom humanvården har vi sett snabbtest, bilddiagnostik med AI-tolkning och molekylära analysverktyg slå igenom. Samma gäller för veterinärvården: MR, CT och endoskopi är inte längre tillgängligt enbart vid universitetskliniker.

Men det kanske mest banbrytande är den ökande mängden real-world-data från djur i hemmet. Halsband, sensorer och appar samlar in beteendedata dygnet runt. Det skapar en ny sorts diagnostik – en som baseras på förändring över tid, snarare än mätvärden från ett enskilt besök.

Längre liv, nya krav

I en värld där både människor och djur lever längre och i mer komplexa miljöer blir denna typ av långsiktig insikt oumbärlig.

Vi människor lever längre – och det gör våra husdjur också. Statistik från Jordbruksverket, försäkringsbolag och internationella forskningsprojekt visar att livslängden hos sällskapsdjur har ökat markant: Hundar lever i snitt 1,5–2 år längre idag än på 1990-talet. Vissa raser ännu mer. Katter, särskilt innekatter, når idag ofta 15–20 år – att jämföra med 10–12 år förr. Även hästars livslängd har ökat.

Men en längre livslängd innebär också fler sjukdomar. Precis som äldre människor lever med kroniska besvär, gör djur det också.

Husdjur på recept

Sedan ett tjugotal år tillbaka förskrivs fysisk aktivitet på recept för oss människor. Studier visar tydligt att sällskapsdjur minskar stress, ensamhet och blodtryck. De bidrar till ökad fysisk aktivitet och struktur i vardagen. För äldre, barn och personer med psykisk ohälsa kan ett djur vara en stabiliserande livskraft.

Kanske är det bara en tidsfråga innan kommuner, vårdcentraler eller välfärdsaktörer börjar subventionera vård- och stödhundar som en del av omsorgen. Husdjur på recept – någon?

När vården blir mer datadriven, individanpassad och förebyggande – både för människor och djur – suddas gränserna mellan systemen ut. Orden vi använder blir desamma, narrativen låter likadant. Det är vad jag som kommunikatör av läkemedel och medicinteknik för människor hör när jag lyssnar. Det är det tydligt att vi kommer att ställa samma krav på vården av våra husdjur som på oss själva och våra anhöriga. Nya kommunikationsmöjligheter uppstår. Så lilla mamma på äldreboendet kommer att behandlas med samma precisionsmedicin som lilla taxen som bor med henne där, och monitoreras med samma teknik.

Klart vovven ska ha samma guldkant på ålderdomens höst.